Anders Zorn och MRs Symons

Ett av våra mest kända och beresta konstverk är Anders Zorns målning MRs Symons. Målningen har åkt världen runt med bl.a. USA som destination ett flertal gången samt varit i Tyskland och i våra nordiska grannländer. Nu är det dags för den att bege sig till Nationalmuseum i Stockholm och deras stora Zorn satsning som har fått namnet ”Zorn – en svensk superstjärna”. Utställningen uppmärksammar konstnärens bortgång för 100 år sedan och kommer att visa ca 150 verk. Utställningsperioden är 18/2-29/8 2021.

Porträttet av MRs Symons är målat under vintern 1888-89 i Paris. Det är lite speciellt eftersom det räknas som ett av de första oljemålade porträtt som Zorn utförde. Zorn var från början akvarellmålare och nådde tidigt framgångar som sådan. Efter några kringresande år flyttade han 1888 till Paris, där han övergick till att måla i olja och blev snart lika skicklig att måla i denna teknik som i akvarell.
Tyvärr vet vi inte så mycket om MRs Symons bara att hon troligen var engelsk eller möjligen skotsk och att hon ingick i vänkretsen kring Zorn.

Anders Zorn var en mycket uppskattade och populär porträttmålare. I sitt konstnärskap reste han väldigt mycket över hela världen. Han var bland annat sju gånger i USA och målade både presidenter, företagsledare och societetsfolk.

Redan förra året, 2020, skulle utställningen blivit av, men på grund av pandemin sköts den fram till i år. Nu görs, trots rådande pandemiläget, ett nytt försök som för Nationalmuseet initialt innebär digitala satsningar och en förhoppning om att kunna öppna för besökare så fort det blir möjligt.

Christina 2021-01-25

Nya konstinköp till samlingen

Helsingborgs museer köper årligen in konst med avkastningen från Peter Bergendorffs fond. I år har museet fokuserat på att fördela inköpen mellan flera konstnärer och formgivare för att under den pågående coronakrisen kunna stötta konstsektorn som drabbats hårt av pandemin.

Jenny Nordberg (f. 1978) är en prisbelönt industridesigner bosatt i Röstånga, nordvästra Skåne. Med fokus på frågor kring hur vi producerar och konsumerar navigerar hon sin praktik mellan konst och design och utmanar samtidens ansvarslösa massproduktioner för att visa att andra vägar är möjliga. Nordberg är också grundaren till SPOK (Samtida produktion och konsumtion) som är en plattform för produktion som syftar till att samla och sprida kunskap om lokala tillverkningsmöjligheter, från slöjd till industri.

Av Jenny Nordberg har museet köpt in två ljusstakar med titeln The Baloney Sandwich, 2019. Under flera år bodde Nordberg bredvid en matbutik med absurt låga priser. Hon funderade länge kring korvmackorna som såldes där. Det var smörgåsar som knappt gick att klassificera som mat: brödet höll i månader och smakade hö, smöret innehöll inget smör, korven var fullpackad av nitrater och antibiotika. Samtidigt arbetade Nordberg med klassiska gjuttekniker. Kunde korvmackan behandlas som ett material istället för mat och fungera som en gjutform? Genom att frysa smörgåsen fungerade det. Korvmackan blev en ljusstake!

Foto: Jenny Nordberg

Linnea Carlsson (f. 1976) är bildkonstnär och bor och verkar i Malmö. Hon arbetar främst med skulptur, teckning och animation och arbetar ofta med frågor som utmanar och prövar gränser. Carlsson ställer ut både i Sverige och internationellt – senast på galleri Thomas Wallner i Simris och Tjörnedala konsthall i Baskemölla.

Av Linnea Carlsson har museet köpt in bronsskulpturen Male Nude (nr 4), 2019, som tillhör projektet med samma namn. I projektet studerar Carlsson den offentliga konsten och de poser män och kvinnor vanligtvis har avbildats i. Vi ser sällan skulpturer av namngivna kvinnor i aktiva positioner i våra offentliga rum, lika sällan som män avbildas anonyma och passiva. Genom att avbilda nakna män i det som vi idag uppfattar som typiska kvinnliga poser undersöker Carlsson vår inlärda förståelse om vad som är kvinnligt och manligt, och belyser hur detta också är något som kan skifta över tid och se olika ut i olika kulturer.

Foto: Nils Bergendahl

Leif Holmstrand (f. 1972) är en mångsidig författare, musiker och bildkonstnär som bor och verkar i Malmö. I sitt konstnärskap rör sig Holmstrand mellan möbelbaserade assemblage, digitala fotocollage, ljudinstallationer och performancekonst. Materialvalen är inte särskilt hierarkiskt ordnade: dyra siden-obi har som regel samma uttrycksvärde som hushållsavfall och upphittade skrotföremål. Det queera arvet kan heller inte bortses ifrån. I hans arbete har samarbeten med japanska konstnärer satt tydliga spår. Holmstrand ställer ut och medverkar flitigt i olika arrangemang både i Sverige och internationellt, nu senast på Galleri 54 i Göteborg. Holmstrand är också aktuell med en ny katalog över sitt konstnärskap samt med boken Herrarna och djuren.

Av Leif Holmstrand har museet köpt in två verk: Self-Portrait as Cephalopod, 2017 samt Portrait, 2018. Self-Portrait as Cephalopod är gjord med stora breda tuschpennor på en regnbågsflagga som tidigare har använts som performancerekvisita. Självporträttet, där Holmstrand avbildat sig själv som mollusk/huvudfoting/cephalopod, beskriver han som ett verk som ger ett uttryck för en ”både en glad och självhatisk position, som kanske ekar av min generations internaliserade homofobi, men också av lek och en glädje i att symboliskt överskrida den mänskliga biologin, att vara expansiv och snällt monstruös”.

Portrait är ett digitalt fotokollage som uppkom ur tankar om selfien som magisk ritual och överskridare av t ex persona-ramverk. Bilden är ett måleriskt kollage av selfies, digitalt tecknade på, som ett brädspel och altartavla i modern sekulär magisk shamanistisk privatreligion. Figuren kan ses som en väktare, en skyddsdemon som finns i flimret kring ens ansikte.

Foto: Leif Holmstrand

Nya bevarandeprogram på remiss

Foto från Carlotta: dig_2011_1284.

Under året som gått har vi på Kulturmiljösidan inventerat och klassificerat kulturvärden i Bårslöv, Påarp och Välluv och genom Bevarandeplanskommittén tagit fram förslag till två nya bevarandeprogram. Nu är programmen på remiss och den som har synpunkter eller  värdefull kunskap om bebyggelsen och miljöerna i områdena är välkommen att skicka in detta till oss.

Bevarandeplanskommittén i Helsingborgs stad har sedan 1979 uppgiften att ta fram bevarandeprogram som lyfter fram kulturvärden inom kommunen. Programmen fungerar som underlag för samhällsplanering och för att sprida kunskap och intresse bland boende, fastighetsägare och andra intresserade. Det finns ett tjugotal bevarandeprogram för olika stadsdelar och orter, dessa finns att köpa på Kulturmagasinet och på helsingborg.se

Vi samlar nu in synpunkter och kompletterande information till de två senaste bevarandeprogrammen för Påarp inklusive Välluv samt Bårslöv, som ni hittar här. Har ni gamla fotografier från orten tar vi gärna del av dessa också.
Efter att synpunkterna har kommit in ska programmet bearbetas och layoutas så att kommunfullmäktige kan fatta beslut om att anta programmet under våren 2021.
Kontakta oss senast den 10 januari 2020 via e-post till jessica.jonsson@helsingborg.se eller med post till:
Kulturförvaltningen
Kulturmagasinet, att: Jessica Jönsson
251 89 Helsingborg

Nu rullar de hem igen!

Det har hänt något stort i Helsingborg, motoriseringen har fått konkurrens av gamla hästdragna ekipage. Eller?

Eller nja, konkurrens är kanske att ta i. Men nu har alla museets vagnar flyttats hem till museet efter att ha varit förvarade i externa magasin. Vissa av dem kan du se i utställningen Öppet magasin under säsong. Och alla får en välbehövlig rengöring efter att ha stått stilla under flera decennier. Det har våra konservatorer sett till.

På bilden ser ni en landå, förundrad över stadens nya arkitektoniska underverk.

Helsingborgs stadsteater

Det något märkliga året 2020 har gått till historien på många olika vis. Vi har drabbats av en pandemi, hela länder har satts i karantän och matbutikers hyllor länsades på både pasta och toalettpapper i våras. 2020 har även inneburit att vi spenderat allt mer tid på hemmaplan, vilket resulterat i att vi börjat rensa bland garderober och förråd. Det är inte enbart secondhandbutiker som fått sina lager påfyllda, utan även vi på Kulturmagasinet har märkt av denna ”trend”.

Under året har privatpersoner, företag och andra verksamheter lämnat in otroliga mängder föremål till oss, jätteroligt och berikande tycker vi! Ett av alla dessa förvärv som engagerat oss lite extra, är en samling scenkläder som Helsingborgs Stadsteater (genom scenograf Yvonne Eriksson) skänkte till oss i slutet av sommaren. Totalt handlar det om 38 teaterkostymer som använts på Helsingborgs Stadsteater under 1920-tal fram till 2010-tal. Kostymerna är av olika karaktär och uppsydda för några av teaterns allra mest kända uppsättningar. Det rör sig om ”Trettondagsafton” 1921, ”Macbeth” 1944, ”Henrik IV” 1953, föreställningar under H-55, ”Trettondagsafton” 1971 och ”Körsbärsträdgården” 1980-81.

Helsingborgs Stadsteater har en lång och gedigen historia. Den svenska landsortsteaterns förfall under det tidiga 1900-talet skapade förutsättningar för inrättandet av landets första stadsteater med fast ensemble i Helsingborg 1921. Från mitten av 1700-talet hade det svenska teaterlivet tillgodosetts med resande teatersällskap som färdades mellan svenska landsortsstäder. Sällskapen hyrde in sig på stadens teaterlokal, ofta under ett par sammanhängande månader. Teatersällskapet bodde under tiden i staden, deltog i sociala tillställningar och blev en del av stadens societetsliv. Man spelade teater två-tre kvällar i veckan, och repertoaren var omfattande med omkring 25-30 teaterpjäser på gång samtidigt. Med industrialiseringen och järnvägens genomslag under 1800-talet, kom sejourerna att bli kortare än tidigare. Vid sekelskiftet 1900 kunde besöken liknas vid dagens artistturnerande, med en eller två föreställningskvällar/stad. Arbetslivsrörelsen gjorde entré, även inom teaterbranschen, och fokus riktades bland annat mot teaterlokalernas undermåliga förhållanden. Biosalonger mer modern teknik lockade allt fler besökare och teatern föll i sorti. Teaterkrisen var ett faktum och debatt blossade upp. Efter år av diskussioner och olika lösningsförslag för att rädda landsortsteatern, anhöll Teaterstyrelsen i Helsingborg om att inrätta en fast teaterensemble i Helsingborg. År 1921 bildas således Aktiebolaget Helsingborgs Stadsteater.

Nästa år firar således teatern 100 år, och vi hoppas på att kunna fira detta med fullsatta salonger och nya härliga minnen. Till dess kan ni njuta av sommarens förvärv på vår föremålsdatabas.

Ny spelapp

Några av oss kollegor på Kulturmagasinet har arbetat med en app för Kärnan. Närmare bestämt en spelapp för barn som underhåller lika mycket som den väcker nyfikenhet för historien. Vi har med andra ord sett till att barn kan förena nytta med nöje genom Uppdrag Kärnan.

Uppdrag Kärnan är namnet på vårt nya kunskapsspel som finns att ladda ner gratis till din mobil. Spelet riktar sig i första hand till barn i låg- och mellanstadieåldrarna. Här får de chansen att utforska Kärnan och borggården som den kan ha sett ut en gång i tiden. I Uppdrag Kärnan får ska man hitta gömda skatter och även hjälpa självaste Drottning Margareta, vilket i sin tur leder till en stor kunskapsbelöning på toppen av Kärnan. Samtliga föremål i spelet är en gång uppgrävda på riktigt i eller i närheten av Kärnan. Borggården är sedan länge försvunnen och i den digitala versionen är omgivningarna löst baserade på huvuddragen i det klassiska kopparsticket av Franz Hogenberg och Georg Braun från 1580-talet.

Uppdrag Kärnan finns på svenska, engelska och tyska. Du kan ladda ner appen gratis från App Store och Google Play.

Källna kyrkklocka har återlämnats

Källna kyrkklocka satt från början i Källna gamla kyrka, en medeltida kyrka som revs år 1870. Den flyttades då till den nya kyrkan, som invigdes den 10 december 1871. Kyrkklockan är dock mycket äldre än så. Den gjöts år 1480 av den tyska klockgjutaren Hans Ghyse och har dubbla rader med latinska inskriptioner som enligt en översättning av Anders Cavallin lyder ungefär: ”Ärans konung Kristus, kom med frid. Göts i Herrens år 1480. / Hell himladrottning, moder till änglarnas konung. Maria, jungfrurs blomma, bed för oss.”. Det var inte bara den gamla kyrkklockan som flyttades till den nya kyrkan utan också ytterligare en klocka, en dopfunt, ett dopfat och ett skåp.

År 1937 sprack dock den medeltida klockan och blev därför obrukbar. Efter att ha fått tillstånd från dåvarande riksantikvarien såldes den till Helsingborgs museum och införlivades i museisamlingen. Sedan år 1979 har den emellertid stått deponerad i Källna kyrka.

Och nu har den alltså skänkts tillbaka till Klippans pastorat efter att ha genomgått konservering av vår kulturhistoriska konservator på museet. Så nu är den tillbaka i sin rätta miljö, och går att beskåda i vapenhuset i Källna kyrka.

Klockan före och efter konservering

Sprickan på klockan, efter konservering

Återflytt till Källna kyrka

På plats igen i vapenhuset

Undersökningar av trapprest av trä i Kärnan 2020

Visste du att det är Kulturmagasinet som har hand om förvaltningen av Kärnan? I år har det på uppdrag av Kulturmagasinet genomförts en spännande undersökning som hjälper oss att lägga ytterligare en bit i det stora kunskapspusslet om det unika och gamla tornet. Då Kärnan i år, 2020, fyller ca. 700 år har projektet med två moderna dateringsmetoder hjälpt oss att åldersbestämma en bit av tornet.

Den 26 februari 2020 genomförde Hans Linderson, från laboratoriet för 14C-datering vid Lunds universitet, två provborrningar i en trapprest av trä.  Borrningarna gjordes på tredje våningen i den så kallade Kungsvåningen. På borrproven genomfördes en dendrokronologisk analys, d.v.s. en årsringsdatering, för att få ny kunskap kring dateringen av trappan, det aktuella våningsplanet och den valvslagning som finns där. Dendrokronologin visade en tidsserie omfattande 30 år där den mest sannolika dateringen låg inom perioden 1355-1384. Dessvärre var antalet årsringar inte tillfredställande för att nå ett säkert resultat.

Därför beställdes även en Kol-14-analys av borrproverna för att nå en så exakt datering som möjligt då båda analysmetoderna kunde använda samma material. Genom  att mäta den radioaktiva kolisotopen 14C i ett organiskt material, ju lägre andel desto äldre, och kalibrera mot årsringsdateringen uppnåddes en säkrare datering. De sammanvägda analyssvaren visar på att eken mycket sannolikt fälldes vinterhalvåret 1384/85.

Resultaten hjälper oss bättre förstå våningens historia efter 1300-talets mitt/senare hälft. Tidigare undersökningar har visat att en brand högst sannolikt rasade då i någon av de två våningar som ursprungligen fanns där. De blev tillsammans, efter ombyggnaden, det ensamma stora våningsplan vi ser idag – en betydligt mer presentabel våning för en borgherre. Efter branden slogs valvet i det nuvarande taket och senare anlades trappan.

För att få mer information om Kärnan och dess historia, besök karnan.se

Charlotte Wanningers tolkningar av väggmålningar

Sedan 2017 har ArtStreetHbg arbetat för att utveckla gatukonsten i Helsingborg. Förutom att sätta mer färg på Helsingborg, är ett av målen att bidra till ökad rörelse i staden.

Charlotte Wanninger, som driver företaget Talking shoes walking art, blev i år tillfrågad av Helsingborgs stad om hon ville tolka åtta av stadens väggmålningar på sina konstskor. Skorna ställdes sedan ut på Dunkers kulturhus.

Charlotte som älskar färg och tokiga mönsterkombinationer målar på allt från sneakers till mobilfodral åt sina kunder och hon tackade ja till uppdraget.

Efter utställningen valde vi, i samråd med Charlotte, två par som togs in till Helsingborgs museers samling.

Den ena paret är en tolkning av Levi Jacobs väggmålning ”The Söder wall”. Så här skriver Charlotte:

The Söder Wall visar enligt Levi “en samling personer som har kul tillsammans”. I min tolkning bestämde jag mig för att gå lite mer bananas i färgvalet. Och skruvade i vanlig ordning upp färgvolymen till max, lade till några blixtrar (för vem älskar inte det?). Och ett litet fint budskap är ju aldrig fel så på ena skon står det: ”The world is full of kind people” och på den andra: ”If you can’t find 1, b one”. På hälarna hamnar orden så att det stavar ut: ”ONE PEOPLE”. Fint va!? Såååå fint tycker jag! Och jag tänker att det passar så bra in på söder där det är en härlig salig blandning av människor och kulturer. Men till syvende och sist så är vi ju samma skrot och korn.

Det andra paret är en tolkning av Ilse Weisfelts väggmålning ”Mr Fisherman”:

Tanken är att den ska symbolisera Helsingborgs närhet till havet. Så min tolkning får bli en homage till alla fiskare och deras historia. Skorna har fiskar framtill och fiskenät på utsidan av skorna. På insidan av skorna står det: ”I fish to scratch the surface of those mysteries, for nearness to the beautiful, and to reassure myself the world remains.”. Fint tycker jag och så passande i dessa turbulenta tider då vi verkligen behöver naturen som en form av konstant att hålla fast i.

Ny bok om Kärnan

Kulturmagasinet/Helsingborgs museer har i samarbete med Helsingborgs museiförening producerat nummer 41 i bokserien Kring Kärnan. Kulturmagasinets medarbetare har bidragit både med artiklar och i redaktionella gruppen.  Utgångspunkten för flera av artiklar är föremål och kunskap ur Helsingborgs museers samling och arkiv.

Helsingborgs museers årsbok Kring Kärnan har för första gången  Kärnan, som fyller ca 700 år, som tema och under titeln: Kärnan Från dansk riksborg till svenskt kulturarv berättas Kärnans långa historia. Från kungabostad i Helsingborgs slott och centrum i en större befästningsanläggning till symbol för Helsingborg och populärt motiv bland både företag och konstnärer. Boken innehåller sex innehållsrika artiklar, där ny forskning varvas med vackra motiv ur Helsingborgs museers samling:

Joakim Thomasson presenterar Kärnans och den omkringliggande borgens tillblivelse och utveckling. Tornet sätts i sitt sammanhang, både med hjälp av platsens topografi och dåtida politiska händelser.

Caroline Arcinis bidrag presenterar resultaten från bland annat undersökta medeltidsgravar som hjälper oss förstå så vardagliga levnadsbetingelser som kroppslängd och sjukdomar, men också avrättningar.

Vivian Etting tar oss, bland annat med de skriftliga källornas hjälp, in bakom murarna på ett kungligt slott och ger läsaren bilder av borgliv under senmedeltiden.

Thomas Roth skriver om rivningen av befästningen. Tomrummen efter den stora försvarsanläggningen har med tiden blivit till stad och park, men spår efter den anas än idag på sina håll.

Karin Gustavssons text handlar om tiden efter att Kärnan mist sin militära och kungliga roll och blivit till ruin. I och med renoveringen 1893-94 minskade inte attraktionskraften utan ett nytt kapitel kunde ta sin början – idag är tornet ett väl inarbetat besöksmål.

Birgitta Witting skriver om hur Kärnan flera gånger avbildats i konsten och som logotyp för stad, företag och idrottsklubbar. Källan hon öser ur är riklig – Helsingborgs museers samling och arkiv.

Boken kostar 350:- och kan köpas i Kulturmagasinets reception, Fredriksdal museer och trädgårdar.