Lisa, Nelly och Helsingborg – Bilder ur Helsingborgs museers samling

På Fredriksdal museer och trädgårdar i byggnaden Kulturmagasinet finns sedan ett par år tillbaka utställningen Tingen i samlandets spår. Utställningen berättar om museernas idéhistoria.

Fornfynd, naturalier, konst och kulturföremål är några klassiska föremålsgrupper som brukar spegla det förflutna i traditionella museiutställningar.

Nu har vi lagt till det historiska fotot för att du som besökare ska kunna ta del av den stora och breda fotosamlingen som finns i Helsingborgs museers samling. Samlingen innehåller drygt 2 miljoner fotografier och negativ som förvaras i ett kylt museimagasin. Materialet håller successivt på att digitaliseras och finns sökbart via museets föremålsdatabas.

I det nya foto- och filmrummet så har vi valt att tematisera delar av fotosamlingen och göra olika presentationer. Just nu visas två korta dokumentärer  som berättar om två kvinnliga fotografer i var sin ända av 1900-talet. Vi lär oss om porträttfotografen Nelly Gunnarsson och modefotografen Lisa Kallós. Lisa får vi även möta i ett filmporträtt. Du kan också göra också en fotografisk stadsvandring i sekelskiftsstaden Helsingborg.

Nytt material kommer kontinuerligt att fyllas ut så att besökarna hela tiden får ta del av nya teman ur samling.

Getapågarna

För inte så längesedan kompletterades Helsingborgs museers samlingar med bronsskulpturen ”Getapågarna”, inventarienummer 302-2020.

Skulpturen ropades in på Buskowskis tidigare i år och föreställer sockelfiguren som står framför Magnus Stenbocksstatyn. Självklart står originalet kvar på plats nere på Stortorget, oroa er inte. Det föremål vi förvärvat är helt enkelt en skiss, även kallad förlaga. Figuren är gjord i brons, är 52 cm hög och föreställer två vallpojkar från trakten – så kallade ”Getapågar”. En av männen står bredbent med en fana uppsträckt i ena armen. Den andra mannen ligger halvt ner mot marken, emellan den stående mannens ben. Symboliskt sett banar ”Getapågarna” väg för Magnus, som försvarar helsingborgarna från dansken vid slaget 1710. Konstnären är John Börjesson (1835-1910), en svensk skulptör och realismgestaltare.

Efter nästan 100 år av diskussioner angående en gestaltning av Magnus Stenbock i centrala Helsingborg, uppfördes Magnus Stenbocksstatyn den tredje december 1901. Vid statyns avtäckning hölls tal och kransnedläggning. Det spelades även specialskriven musik, militären paraderade och i Helsingborgs alla kyrkor hölls speciella festgudstjänster. På kvällen hölls galamiddag för inbjudna gäster samt fackeltåg. Kunglig närvaro uteblev dock, då det påstods att Oscar II vägrade delta eftersom enbart kungligheter fick lov att avbildas till häst. I stället skickade hovet ett telegram till invigningen: ”Ehuru hindrad att närvara vid dagens minnesvärda högtid gläder jag mig åt Stenbocks minnesstod hädanefter skall pryda Helsingborgs stadstorg alltid minnande efterkommande att såsom han tjena och försvara alskadt fosterland. Oscar”.

Idag tar vi statyn för given på Stortorget. Vi går, kör och cyklar förbi den, utan att fundera nämnvärt över den. Men faktum är att vi alla, på något vis, har en koppling till denna gestaltning. Statyn är en symbol som än idag hälsar oss välkomna hem till vår stad. Just därför är vi väldigt glada över vårt nyförvärv ”Getapågarna”, som ger oss möjlighet att närma oss statyn på ett nytt sätt. Små detaljer träder fram, handens formning av leran och mötet mellan tid och rum. Kanske har just du ett speciellt minne kopplat till denna unika stadssymbol? Dela gärna med dig.

Läs mer här.

Konstinköp av Inge Moström ”Blacky”

I oktober 2019 kunde vi läsa i Helsingborgs Dagblad om Inge Moströms konstutställning i Socialförvaltningens lokaler på Bredgatan. På Kulturmagasinet väcktes intresse, både över Inge och hans livsberättelse och över hans sätt att ta tillvarata och omvandla gammalt, ibland trasigt glas, till konst.

Inge Moström, 67 år, har haft ett brokigt liv. Han växte upp i Norrland men flyttade till Helsingborg för tjugo år sedan i samband med att han muckade från ”kåken” i Malmö. Inge har spenderat 45 år av sitt liv i fängelse. Inge började med konst när han satt inne för att få tiden att gå. Men då var det tändstickor som var arbetsmaterialet.

Sedan januari 2018 bor Inge i en av socialtjänstens lägenheter med boendestöd. Detta har gjort att han kan ägna sig åt sin konst mer helhjärtat.

Inge fascineras av glas, hur ljuset bryts i olika vinklar och ger olika intryck beroende från vilket håll man ser det. Glaset han använder kommer från bland annat bilskroten, soprum och loppisar. Allt krossas, tvättas och torkas innan det limmas på sitt underlag, helst en glasskiva. Inge använder alltid Karlssons klister och förbrukar ungefär 100 tuber i månaden. Bakom varje tavla finns en tanke, berättar Inge. Det röda glaset, t.ex. tycker han speglar falskhet då det ofta inte är rött rakt igenom utan bara består av en tunn hinna på klart glas.

Vilket är då det bästa glaset att arbeta med? ”Det bästa glaset är det som går i tusen bitar”, svarar Inge.

I samband med inköp av ett konstverk gjordes en intervju med Inge och Kulturmagasinets fotograf tog bilder.

Bildtext: Kulturmagasinet köpte det andra konstverket från vänster. Inge återanvänder inte bara glas, ramen kommer ursprungligen från en dörr till ett gammalt skåp.

Nyförvärv- Isabel von Dardel

Isabel von Dardel – oljemålning på duk. Konstnär – Arthur Fischer. Inv.nr 1003-2019

Ett av våra senaste nyförvärv är porträttet av Isabel von Dardel. Några av er känner kanske igen målningen från villa Thalassa där den hängde tidigare och den såldes på auktion i samband med ett ägarbyte 2011.

Isabel föddes i Göteborg 1870 och hette Keiller i flicknamn. Hon kom från en välbärgad familj. Det var hennes farfar Alexander Keiller som grundade Götaverken. Porträttet är målat 1910 i Berlin, samma år som hon gifte sig med kammarherre Georges von Dardel. Möjligen kom målningen till i samband med bröllopet. Isabel poserar stolt iförd en elegant spetsklänning i svart och vitt. Hon var en modern kvinna som var konstnärligt lagd och skulpterade möbler i trä. Hon var också före sin tid på andra vis då hon var en intresserad bilist och själv körde sin egen bil – en elegant Pontiac.

Paret Dardel bodde på villa Thalassa, vilket betyder ”mot havet”, i Helsingborg. Georges hade själv låtit bygga villan och hade ställt stora krav på både huset och läget för huset. Paret fick inte några gemensamma barn, men Georges var änkling sedan 1904 och hade tre barn från ett tidigare äktenskap.

Georges far var den kände konstnären, hovmannen och ordföranden i konstakademin Fritz von Dardel. Sonen ärvde den konstnärliga ådran, så hemmet skulle uppfylla alla krav på konstnärlig skönhet. Därför valde han att bygga huset i naturskön omgivning uppe på landborgen bortom Pålsjö slott. Här bodde Isabel fram till sin död 1934. Georges dog året innan 1933.

Målningen har efter förvärvet konserverats på Kulturmagasinet. Den har rengjorts, några äldre övermålningar och missfärgningar har tagits bort, sedan har målningen retuscherats och fått ett nytt lager fernissa.

I Helsingborgs museers samling finns en mängd vackra kläder som Isabel har skänkt till museet. Bl. a aftonklänningar, skor och accessoarer.  På bilderna ser vi: inv. nr 198-34 aftonklänning av spetstyll i svart och guld med fransar, inv. nr 206-34 aftonklänning av svart och vit spetstyll, inv. nr 217-34 ett par silverbrokadskor med spännen av strass och inv. nr 218-34 en solfjäder av tyll med paljettbroderi.

Konstnären som har målat porträttet av Isabel är Arthur Fischer (1872-1948) som var en tysk målare, född och verksam i Berlin. Han målade främst porträtt efter fotografiska original och drev en ateljéverksamhet med 20-30 anställda. Fischer hade väldigt många uppdrag och reste runt i hela världen. Man kunde lämna in ett fotografi till honom  och efter 3-4 dagar fick man sitt porträtt i önskad storlek. Han var bl. a  hovmålare åt Kaiser Wilhelm II och är kanske mest känd för sina porträtt av honom. Dessa spreds som vykort och affischer under 1:a världskriget. Bland hans senare produktion finns porträtt av Theodore Roosevelt, men även porträtt av Stalin och Lenin.

Nytt Instagram-konto om stadens arkitektur

Nu finns ett nytt instagramkonto för alla de som är nyfikna på Helsingborgs arkitektur och historia. Kontot är en del i Kulturmagasinets arbete med att sprida kunskap om stadens byggda kulturarv.

Helsingborg har en fantastisk rikedom av vackra och spännande byggnader från förr. De berättar om stadens historia, levnadsförhållanden, näringsformer och estetiska ideal. Med kontot vill vi få folk att höja blicken när de går på gatan och uppmärksamma arkitekturens kvalitéer. Förhoppningsvis kan man också lära sig något på kuppen.

Som följare får man ta del av fotografier på hus runt om i staden kompletterat av lättsamma texter om byggnadens historia eller annan kuriosa kopplat till byggnaden. Byggnaderna som lyfts representerar en bredd av olika stilar och tidsepoker, där allt från kyrkor till villor uppmärksammas.

In och följ kontot här.

Tesilen

Kanske tycker du, precis som vi här på Kulturmagasinet, väldigt mycket om att dricka te? Denna varma och hälsosamma dryck som använts av människor i över 1700 år. Drycken härstammar från Kina, som än idag är världens största producentland – över 900,000 ton te/år! Till Europa kom drycken med de så kallade ostindiefararna, och blev en stor modedryck under 1600- och 1700-talet. I Sverige blev drycken populär först på 1700-talet, och då framförallt i de högre samhällsklasserna. Det var även vid denna tid som de föremål vi idag kopplar till te, började tillverkas i större omfattning. Tekannor, tedosor, tekoppar, tebord och till och med hela tekök. Föremål av det något mer delikata slaget kom dock att dröja till det tidiga 1800-talet.

Ett sådant föremål är tesilen, vilken inte är helt främmande i Helsingborgs museers samling. Den förekommer i såväl silver som porslin och lergods, i olika former och färger. Just därför återfinns få motiveringar till att lyfta in ytterligare en tesil i samlingarna… Men, under 2019 fick vi syn på en helt unik tesil, som vi direkt beslutade att lyfta in i samlingen. En rund tesil från 1842, i silver på tre ben med skaft. Insidan har spår efter förgyllning, och den är stämplad och försedd med monogram på insidan av skaftet. Otroligt delikat i sin utformning, med sköra detaljer i handarbetad elegans. Men det var inte föremålet i sig som lockade vår blick, utan dess hantverkare. Säger möjligtvis ”Jonas Frohm” er något? Kanske känner ni igen efternamnet från Mauritz Frohm, Helsingborgs första stadsarkitekt? Självklart gör ni det. Jonas Frohm var nämligen far till Mauritz, och var en av få erkända juvelerare och guldsmeder i Helsingborg. Trots det vet vi mycket lite om Jonas, och därför är det extra roligt att få uppmärksamma ett verk av just honom. Genom tesilen kan vi närma oss Jonas och hans hantverk. Trots att föremål inte besvarar frågor, innehåller tesilen mängder av information. Genom dess form, funktion och dekoration skvallrar den om Jonas erfarenhet, identitet och sociala relation. Jonas var skicklig, vilket kan utläsas genom tesilens detaljrikedom. Baserat på form och material tillverkades den troligtvis för en person i det högre samhällsskiktet. Att Jonas i sin tur använde sig av ädla material i sitt hantverk, visar på att han själv hade det ganska gott ställt.

Föremål är alltså inte autonoma, transparenta eller självklara – de kräver sin uttolkare. Men perspektivet på föremål och människor som varandras skapare, gör det hela väldigt intressant. Alla de ting du har omkring dig, är agenter och behållare i ditt sociala liv. Tänk på det, nästa gång du sätter dig ner med en kopp te.

Ta del av fler berättelser från samlingen här.

Nya bevarandeprogram för Övre Olympia och Fältabacken

Slottsvångsskolan från 1892, lasarettets huvudbyggnad, byggt 1975, och f.d. Kooperativa föreningen Svea, uppfört 1923, är exempel på byggnader som klassats som särskilt värdefull bebyggelse i två nya bevarandeprogam. De nya bevarandeprogrammen, ”Övre Olympia och lasarettsområdet” och ”Del av Fältabacken” berättar om kulturhistoriskt värdefulla platser och byggnader.

Det är en stor bredd på de hus som klassats, båda vad det gäller användning, utformning och ålder. För att nämna några kategorier så är det många villor från 1920-talet, en del flerbostadshus från 1950-talet, ett flertal institutionsbyggnader såsom skolor, lasarettsbyggnader och Olympiaverket. Men det finns också bostadshus från 1800-talet likväl som från 2000-talet.

Arkitektoniska, samhällshistoriska eller konstnärliga värden är några av de värden som ligger till grund för om en byggnad klassas som kulturhistoriskt värdefull. Även vardaglig bebyggelse kan klassas som värdefull om den är typisk för den tidsperiod då den uppfördes, men också om den är unik. Gemensamt för alla byggnaderna är att de ska vara välbevarade, och eventuella kompletteringar eller omdaningar ska ha gjorts på ett varsamt vis så att ursprungliga karaktärsdrag ändå är läsbara.

Alla bevarandeprogram kan köpas i Kulturmagasinets reception och de finns tillgängliga på Helsingborg stads webbplats.

Offentlig konst som invigts år 2019

I vårt uppdrag på Helsingborgs museer ingår det att tillgängliggöra konst för stadens alla medborgare. Inte enbart genom utställningar på Dunkers eller utlån till andra institution eller verksamheter i närområdet. Nej, vi arbetar även med offentlig konst, alltså konst på torg, i skolor eller på andra offentliga platser. Under 2019 har vi invigt sex stycken nya konstverk runt om på olika platser i staden. Läs mer om dem nedan.

Mariahallen, Mariastadens idrottshall
Emma Löfström: ”Diversity of Play”, installation på tre väggar i entréhallen.
Verket är en lek med former och mönster från klassiska idrottshallar, och befolkas av djur och natur från Mariastaden och Pålsjö skog. Närområdet är hemvist för flera rödlistade arter som är hotade eller behöver skyddas på olika vis. Verket vill berätta om hur viktig lek, rörelse, samarbete och mångfald är för både människor och djur.

Se översta mittenbilden.

Rydebäcksskolan
Anders Jansson: ”Som systrar”, två skulpturer och växtlighet utomhus.
Det är en och samma flicka som ser framåt och tillbaka på sig själv. Den ena har just börjat sexårsklassen, den andra ska snart sluta nian. Däremellan sker en av de mest betydelsefulla perioderna i livet: tio år då vi går från små barn till nästan vuxna.
Skulpturerna vill berätta om något öppet och drömmande som vi har som barn, men som det är lätt att tappa på vägen.

Se nedersta mittenbilden.

Västra Berga skola
Samaneh Reyhani: ”Simorgh”, väggskulptur vid kafeterian i entrén.
De persiska orden si och morgh betyder trettio och fågel.
I den persiska poeten Attars berättelse ”Fåglarnas konferens” från 1100-talet samlas fåglar från hela världen för att utse en kung. När de inte kan bestämma sig, får de rådet att leta upp Simorgh; den visaste av alla fåglar. Resan blir svår och när de till sist hittar Simorghs bo på berget Ghaf, återstår bara trettio fåglar. Det enda som finns på berget är en sjö. Fåglarna flyger över sjön och ser sina egna spegelbilder. De inser då att de själva är Simorgh, att de är starka tillsammans och inte behöver någon kung.

Se bild högst upp till vänster.

S:t Jörgens skola
Timja Femling: “! HELLO made up KIWI ! – Lagoon Chrystal Bright !”;  “Tropical Hands Reaching Out For My Tropical Inside” och “Playing Hands – Heart”, tre verk i den nya tillbyggnadens entré.
Gouache, akvarell, tusch, gesso, akryl och pennor på papper monterat på duk

Se bild längst ner till höger.

Mariastadens torg
Roland Persson: ”Fragile”, bronsskulptur
Verket handlar om allvar blandat med uppmaningar, humor i relation till traditioner och visuella arkitektoniska tillägg. Det är naturligtvis en bild av många olika slags möten som kommer att ske i denna stadsdel berättar konstnären och skulptören Roland Persson

Se bild högst upp till höger.

Råå nya torg
Christian Andersson: ”Beta”, två bronsskulpturer i form av dolksvansar med spår
Dolksvansen är ett havslevande leddjur och räknas som en levande fossil. Kanske är djuren uråldriga släktingar till de robotgräsklippare som sakta krälar fram i trädgårdarna? Måhända är de också släkt med de två maskiner (eller varelser?) som lagt sig till ro här. Deras printade spår på marken liknar en repeterad kod. Är det en långsamt växande kollektiv intelligens vi ser – där människans tidsålder bara utgör en nanosekund?

Se bild längst ner till vänster.

Foto: Joanna Thede, Sven Olof Larsén och Terje Östling

”King Kong” lånas ut till konsthallen på Falsterbo strand

Vad sägs om en utflykt till Falsterbo? Nu har du möjlighet att möta ”King Kongs” blick. Konstverket är en gigantisk teckning (156 x 210 cm) av konstnären EvaMarie Lindahl som Kulturmagasinet just nu lånar ut till Konsthallen på Falsterbo Strandbad och utställningen ”Aleksandra Kucharska och EvaMarie Lindahl” som pågår från 7 december 2019 till och med 9 februari 2020.

Teckningen ingår i gorillaprojektet The Characters (karaktärerna) som består av en serie av åtta mindre teckningar plus vår stora teckning King Kong. Förlagorna till teckningarna är en serie fotografier som avporträtterar gorillor på London Zoo.
Fotografierna är gjorda som klassiska porträtt med fokus på individerna samt deras ögon och olika ansiktsuttryck. På London Zoo hängdes porträtten nära gorillaburen så att de avfotograferade gorillorna tittade på de fängslade gorillorna.

Konstnärens huvudsakliga fokus under arbetet med projektet har varit, att utforska djurparkers ideologi och estetik.

EvaMarie har med sitt verk uppmärksammat själva ögonkontakten mellan gorilla och betraktare. Ögonkontakt är ett viktigt kommunikationssätt men kanske inte alltid helt lätt att tyda. Vi har fått lära oss att ögonkontakt mellan människor och djur kan uppfattas som ett hot. Att söka ögonkontakt med en gorilla kan innebära en fara. Men vem är det egentligen som betraktar vem?

EvaMarie är född 1976 i Viken, Hon utbildade sig på Gotlands konstskola 1990-2000, Umeå Konsthögskola 2003–2005, Det Fynske Kunstakademi i Odense 2002–2003 samt på Malmö Konsthögskola 2005–2008, där hon tog en magisterexamen i fri konst.

EvaMarie arbetar främst med blyertsteckning som teknik. Hon jobbar ofta med olika konstprojekt som ligger i skärningspunkten mellan kritiska djurstudier, bildkonst och aktivism. Sedan 2015 är Lindahl doktorand inom konstnärlig forskning vid Edge Hill University utanför Liverpool där hon forskar i kritiska djurstudier.

Fotokonstnären Nathalia Edenmont skänker konstverk till Kulturmagasinet/Helsingborgs museer

Efter ett flertal samarbeten med Helsingborgs museer väljer Nathalia Edenmont att skänka ett konstverk till Helsingborgs museers samling. Konstverket är ett C-print från 2018 med titeln:  I Spy with My Little Eye och är utvalt av Nathalia för att det är mest likt de verk av henne som ställts ut på Dunkers kulturhus. Det avbildar en naken kvinna ”klädd” i växter och blommor.

Nathalia Edenmont är en svensk-ukrainsk konstnär född 1970 som har varit verksam i Sverige sedan 1991. Hon arbetar med konstfotografi som ofta tar utgångspunkt i hennes uppväxt och liv och använder gärna levande växter, döda djur och djurdelar i sin konst. Den nakna kroppen klädd i blommor och växter, såsom det donerade verket, är ett vanligt motiv. Genom sina utmanande och ibland känsliga bilder vill Nathalia visa på samhällets dubbelmoral. Hon är en av Sveriges mest uppmärksammade samtidskonstnärer och har haft utställningar i bland annat USA, Tyskland, Ryssland och Frankrike.

Helsingborgs museer har samarbetat med Nathalia vid två olika tillfällen i samband med utställningar i Dunkers kulturhus. Dels i utställningen Med känsla för grönt-en utställning i Fredriksdals anda, där konstverken i utställningen skulle ge fria associationer och skapa nyfikenhet om bland annat hållbar utveckling och natursyn. Men också i utställningen Through the eyes of Nathalia Edenmont där föremål ur Helsingborgs museers samling visades upp som referenser till Nathalias liv och konstnärskap.

Nathalia Edenmonts konstverk väcker känslor, skapar diskussion och lämnar få oberörda. Hennes konstnärskap har en nästan fysisk påverkan på betraktaren. Orädd och med omättlig nyfikenhet tar hon sig an ämnen som menstruation och tonårens spirande sexualitet. Genom sin personliga historia undersöker Nathalia Edenmont erfarenheten av att vara kvinna, och uttrycker detta genom fotografi.

Vi på Kulturmagasinet/Helsingborgs museer är mycket stolta över detta tillskott till museisamlingen.