Helsingborgs stadsteater

Det något märkliga året 2020 har gått till historien på många olika vis. Vi har drabbats av en pandemi, hela länder har satts i karantän och matbutikers hyllor länsades på både pasta och toalettpapper i våras. 2020 har även inneburit att vi spenderat allt mer tid på hemmaplan, vilket resulterat i att vi börjat rensa bland garderober och förråd. Det är inte enbart secondhandbutiker som fått sina lager påfyllda, utan även vi på Kulturmagasinet har märkt av denna ”trend”.

Under året har privatpersoner, företag och andra verksamheter lämnat in otroliga mängder föremål till oss, jätteroligt och berikande tycker vi! Ett av alla dessa förvärv som engagerat oss lite extra, är en samling scenkläder som Helsingborgs Stadsteater (genom scenograf Yvonne Eriksson) skänkte till oss i slutet av sommaren. Totalt handlar det om 38 teaterkostymer som använts på Helsingborgs Stadsteater under 1920-tal fram till 2010-tal. Kostymerna är av olika karaktär och uppsydda för några av teaterns allra mest kända uppsättningar. Det rör sig om ”Trettondagsafton” 1921, ”Macbeth” 1944, ”Henrik IV” 1953, föreställningar under H-55, ”Trettondagsafton” 1971 och ”Körsbärsträdgården” 1980-81.

Helsingborgs Stadsteater har en lång och gedigen historia. Den svenska landsortsteaterns förfall under det tidiga 1900-talet skapade förutsättningar för inrättandet av landets första stadsteater med fast ensemble i Helsingborg 1921. Från mitten av 1700-talet hade det svenska teaterlivet tillgodosetts med resande teatersällskap som färdades mellan svenska landsortsstäder. Sällskapen hyrde in sig på stadens teaterlokal, ofta under ett par sammanhängande månader. Teatersällskapet bodde under tiden i staden, deltog i sociala tillställningar och blev en del av stadens societetsliv. Man spelade teater två-tre kvällar i veckan, och repertoaren var omfattande med omkring 25-30 teaterpjäser på gång samtidigt. Med industrialiseringen och järnvägens genomslag under 1800-talet, kom sejourerna att bli kortare än tidigare. Vid sekelskiftet 1900 kunde besöken liknas vid dagens artistturnerande, med en eller två föreställningskvällar/stad. Arbetslivsrörelsen gjorde entré, även inom teaterbranschen, och fokus riktades bland annat mot teaterlokalernas undermåliga förhållanden. Biosalonger mer modern teknik lockade allt fler besökare och teatern föll i sorti. Teaterkrisen var ett faktum och debatt blossade upp. Efter år av diskussioner och olika lösningsförslag för att rädda landsortsteatern, anhöll Teaterstyrelsen i Helsingborg om att inrätta en fast teaterensemble i Helsingborg. År 1921 bildas således Aktiebolaget Helsingborgs Stadsteater.

Nästa år firar således teatern 100 år, och vi hoppas på att kunna fira detta med fullsatta salonger och nya härliga minnen. Till dess kan ni njuta av sommarens förvärv på vår föremålsdatabas.

Ny spelapp

Några av oss kollegor på Kulturmagasinet har arbetat med en app för Kärnan. Närmare bestämt en spelapp för barn som underhåller lika mycket som den väcker nyfikenhet för historien. Vi har med andra ord sett till att barn kan förena nytta med nöje genom Uppdrag Kärnan.

Uppdrag Kärnan är namnet på vårt nya kunskapsspel som finns att ladda ner gratis till din mobil. Spelet riktar sig i första hand till barn i låg- och mellanstadieåldrarna. Här får de chansen att utforska Kärnan och borggården som den kan ha sett ut en gång i tiden. I Uppdrag Kärnan får ska man hitta gömda skatter och även hjälpa självaste Drottning Margareta, vilket i sin tur leder till en stor kunskapsbelöning på toppen av Kärnan. Samtliga föremål i spelet är en gång uppgrävda på riktigt i eller i närheten av Kärnan. Borggården är sedan länge försvunnen och i den digitala versionen är omgivningarna löst baserade på huvuddragen i det klassiska kopparsticket av Franz Hogenberg och Georg Braun från 1580-talet.

Uppdrag Kärnan finns på svenska, engelska och tyska. Du kan ladda ner appen gratis från App Store och Google Play.

Källna kyrkklocka har återlämnats

Källna kyrkklocka satt från början i Källna gamla kyrka, en medeltida kyrka som revs år 1870. Den flyttades då till den nya kyrkan, som invigdes den 10 december 1871. Kyrkklockan är dock mycket äldre än så. Den gjöts år 1480 av den tyska klockgjutaren Hans Ghyse och har dubbla rader med latinska inskriptioner som enligt en översättning av Anders Cavallin lyder ungefär: ”Ärans konung Kristus, kom med frid. Göts i Herrens år 1480. / Hell himladrottning, moder till änglarnas konung. Maria, jungfrurs blomma, bed för oss.”. Det var inte bara den gamla kyrkklockan som flyttades till den nya kyrkan utan också ytterligare en klocka, en dopfunt, ett dopfat och ett skåp.

År 1937 sprack dock den medeltida klockan och blev därför obrukbar. Efter att ha fått tillstånd från dåvarande riksantikvarien såldes den till Helsingborgs museum och införlivades i museisamlingen. Sedan år 1979 har den emellertid stått deponerad i Källna kyrka.

Och nu har den alltså skänkts tillbaka till Klippans pastorat efter att ha genomgått konservering av vår kulturhistoriska konservator på museet. Så nu är den tillbaka i sin rätta miljö, och går att beskåda i vapenhuset i Källna kyrka.

Klockan före och efter konservering

Sprickan på klockan, efter konservering

Återflytt till Källna kyrka

På plats igen i vapenhuset

Undersökningar av trapprest av trä i Kärnan 2020

Visste du att det är Kulturmagasinet som har hand om förvaltningen av Kärnan? I år har det på uppdrag av Kulturmagasinet genomförts en spännande undersökning som hjälper oss att lägga ytterligare en bit i det stora kunskapspusslet om det unika och gamla tornet. Då Kärnan i år, 2020, fyller ca. 700 år har projektet med två moderna dateringsmetoder hjälpt oss att åldersbestämma en bit av tornet.

Den 26 februari 2020 genomförde Hans Linderson, från laboratoriet för 14C-datering vid Lunds universitet, två provborrningar i en trapprest av trä.  Borrningarna gjordes på tredje våningen i den så kallade Kungsvåningen. På borrproven genomfördes en dendrokronologisk analys, d.v.s. en årsringsdatering, för att få ny kunskap kring dateringen av trappan, det aktuella våningsplanet och den valvslagning som finns där. Dendrokronologin visade en tidsserie omfattande 30 år där den mest sannolika dateringen låg inom perioden 1355-1384. Dessvärre var antalet årsringar inte tillfredställande för att nå ett säkert resultat.

Därför beställdes även en Kol-14-analys av borrproverna för att nå en så exakt datering som möjligt då båda analysmetoderna kunde använda samma material. Genom  att mäta den radioaktiva kolisotopen 14C i ett organiskt material, ju lägre andel desto äldre, och kalibrera mot årsringsdateringen uppnåddes en säkrare datering. De sammanvägda analyssvaren visar på att eken mycket sannolikt fälldes vinterhalvåret 1384/85.

Resultaten hjälper oss bättre förstå våningens historia efter 1300-talets mitt/senare hälft. Tidigare undersökningar har visat att en brand högst sannolikt rasade då i någon av de två våningar som ursprungligen fanns där. De blev tillsammans, efter ombyggnaden, det ensamma stora våningsplan vi ser idag – en betydligt mer presentabel våning för en borgherre. Efter branden slogs valvet i det nuvarande taket och senare anlades trappan.

För att få mer information om Kärnan och dess historia, besök karnan.se

Charlotte Wanningers tolkningar av väggmålningar

Sedan 2017 har ArtStreetHbg arbetat för att utveckla gatukonsten i Helsingborg. Förutom att sätta mer färg på Helsingborg, är ett av målen att bidra till ökad rörelse i staden.

Charlotte Wanninger, som driver företaget Talking shoes walking art, blev i år tillfrågad av Helsingborgs stad om hon ville tolka åtta av stadens väggmålningar på sina konstskor. Skorna ställdes sedan ut på Dunkers kulturhus.

Charlotte som älskar färg och tokiga mönsterkombinationer målar på allt från sneakers till mobilfodral åt sina kunder och hon tackade ja till uppdraget.

Efter utställningen valde vi, i samråd med Charlotte, två par som togs in till Helsingborgs museers samling.

Den ena paret är en tolkning av Levi Jacobs väggmålning ”The Söder wall”. Så här skriver Charlotte:

The Söder Wall visar enligt Levi “en samling personer som har kul tillsammans”. I min tolkning bestämde jag mig för att gå lite mer bananas i färgvalet. Och skruvade i vanlig ordning upp färgvolymen till max, lade till några blixtrar (för vem älskar inte det?). Och ett litet fint budskap är ju aldrig fel så på ena skon står det: ”The world is full of kind people” och på den andra: ”If you can’t find 1, b one”. På hälarna hamnar orden så att det stavar ut: ”ONE PEOPLE”. Fint va!? Såååå fint tycker jag! Och jag tänker att det passar så bra in på söder där det är en härlig salig blandning av människor och kulturer. Men till syvende och sist så är vi ju samma skrot och korn.

Det andra paret är en tolkning av Ilse Weisfelts väggmålning ”Mr Fisherman”:

Tanken är att den ska symbolisera Helsingborgs närhet till havet. Så min tolkning får bli en homage till alla fiskare och deras historia. Skorna har fiskar framtill och fiskenät på utsidan av skorna. På insidan av skorna står det: ”I fish to scratch the surface of those mysteries, for nearness to the beautiful, and to reassure myself the world remains.”. Fint tycker jag och så passande i dessa turbulenta tider då vi verkligen behöver naturen som en form av konstant att hålla fast i.

Ny bok om Kärnan

Kulturmagasinet/Helsingborgs museer har i samarbete med Helsingborgs museiförening producerat nummer 41 i bokserien Kring Kärnan. Kulturmagasinets medarbetare har bidragit både med artiklar och i redaktionella gruppen.  Utgångspunkten för flera av artiklar är föremål och kunskap ur Helsingborgs museers samling och arkiv.

Helsingborgs museers årsbok Kring Kärnan har för första gången  Kärnan, som fyller ca 700 år, som tema och under titeln: Kärnan Från dansk riksborg till svenskt kulturarv berättas Kärnans långa historia. Från kungabostad i Helsingborgs slott och centrum i en större befästningsanläggning till symbol för Helsingborg och populärt motiv bland både företag och konstnärer. Boken innehåller sex innehållsrika artiklar, där ny forskning varvas med vackra motiv ur Helsingborgs museers samling:

Joakim Thomasson presenterar Kärnans och den omkringliggande borgens tillblivelse och utveckling. Tornet sätts i sitt sammanhang, både med hjälp av platsens topografi och dåtida politiska händelser.

Caroline Arcinis bidrag presenterar resultaten från bland annat undersökta medeltidsgravar som hjälper oss förstå så vardagliga levnadsbetingelser som kroppslängd och sjukdomar, men också avrättningar.

Vivian Etting tar oss, bland annat med de skriftliga källornas hjälp, in bakom murarna på ett kungligt slott och ger läsaren bilder av borgliv under senmedeltiden.

Thomas Roth skriver om rivningen av befästningen. Tomrummen efter den stora försvarsanläggningen har med tiden blivit till stad och park, men spår efter den anas än idag på sina håll.

Karin Gustavssons text handlar om tiden efter att Kärnan mist sin militära och kungliga roll och blivit till ruin. I och med renoveringen 1893-94 minskade inte attraktionskraften utan ett nytt kapitel kunde ta sin början – idag är tornet ett väl inarbetat besöksmål.

Birgitta Witting skriver om hur Kärnan flera gånger avbildats i konsten och som logotyp för stad, företag och idrottsklubbar. Källan hon öser ur är riklig – Helsingborgs museers samling och arkiv.

Boken kostar 350:- och kan köpas i Kulturmagasinets reception, Fredriksdal museer och trädgårdar.

Ralph Nykvist

Fotograf Ralph Nykvist har donerat sitt livsverk till Helsingborgs museers samling. Materialet består av hela Ralphs produktion av fotografier i både svartvitt och färg från 1962 fram till och med 2010.

Ralph Nykvist är född 1944 i Landskrona. Med boken ”I Sverige”, som innehåller Ralph bilder tagna emellan 1964-76, skrev han in sig i den svenska fotohistorien som gatufotograf. Han hade tidigt fotografering som hobby. Sin bana som fotograf började han redan som 16 åring då han fick anställning som reproduktionsfotograf på en kliché- och reklamfirma. Ralphs fotokunskap har han fått genom att ständigt ha kameran till hands och att tillbringa mycket tid i mörkrummet. Han har jobbat som pressfotograf och som frilansfotograf. Genom sina uppdrag har han rest och tagit bilder i hela världen. Ett reportageuppdrag för tidningen ETC ledde fram till att Ralph gav ut sin andra bok 1991, tillsammans med Anders Petersen, från karnevalen i Venedig. Förutom sina fotografuppdrag har Ralph skrivit om fotografi i över trettio år i tidningen FOTO och intervjuat ett stort antal fotografer.

Ralph tar ögonblicksbilder på saker som händer när vi andra inte tittar. Det är vardagsbilder som är tagna både inom- och utomhus. Ralph närmar sig motiven med ödmjukhet och med en vaken blick för de där vardagliga detaljerna och ögonblicken som de flesta av oss missar.

Ralph med sin kamera är välkänd på Helsingborgs gator då han bott i staden i många år. Numera är Ralph bosatt i Malmö.

Nytt inköp: Pålsjö fajans

Helsingborgs museer har nyligen köpt in en alldeles särskild skål från Pålsjö fajansfabrik (1765-1774). Skålen är ett unikt fajansföremål i glaserat lergods. Den är nu ett av endast få bevarade föremål från verksamheten på Pålsjö gård.. Idag finns endast ett tjugotal hela föremål bevarade: nio av dessa finns nu i Helsingborgs museers samling, förutom ett stort antal skärvor samt rekonstruerade föremål som härrör från en utgrävning år 1911-12 vid Pålsjö fajansfabrik.

Tack vare ekonomiskt stöd från Helsingborgs museiförening har Helsingborgs museer nu lyckats köpa skålen som har tillhört samlaren och keramikexperten Joakim Bengtsson. Joakim har haft skålen i sitt hem ”Gamla kassan” i Landskrona där föremålen auktionerades ut. Den ropades in för 34 000 kronor plus avgifter.

Skålen, som är cirka 12 cm hög och 16,5 cm i diameter, är unik då den har en annorlunda brun glasyr, som skiljer sig mot övriga funna fajansföremål från Pålsjö gård.

Historien bakom den lilla skålen är följande:
År 1765 fick den unge juristen Michael Andreas Cöster egendomen Pålsjö gård i gåva av sin mor, Öllegård Maria Bromé. Hon hade i sin tur erhållit egendomen som testamentarisk gåva av makens kusin, Petter Pihl år 1759.

M.A. Cöster var fostrad i frihetstidens anda. Landets invånare uppmanades att ”bidra till landets förkovran, söka naturens dolda skatter och medverka till deras förädling.” Full av entusiasm tog M.A. Cöster stora lån och lät rusta upp gård och egendom. Han säger i en skrivelse att lyckan tillskyndat honom den skönaste i riket belägna fastighet. Han började också leta kolfyndigheter på ägorna och fann dem efter flera år. Över stenkolsflötsen fann man lerarter av hög kvalitet som vid provbränning i Köpenhamn visade sig lämpliga för fajanstillverkning. År 1765 anlades en liten fabrik på ägorna där det tillverkades fat, skålar, terriner, vaser med mera i framför allt ljusgult fajansgods, överdraget av en vit tennglasyr.
På ägorna fanns också ett slipstensbrott som gav avkastning bland annat genom export till Norge.

Många faktorer bidrog till att fabriken lades ner nio år senare. M.A. Cöster hade ansökt om lån och tillverkningsprivilegier för fajansfabriken, men ärendet drog ut på tiden. Cöster beviljades ett lån på 12 000 daler, men fick endast hälften. De resterande ville man avvakta med. Trots upprepade försök att få den resterande summan skulle det dröja och då var det försent. C.M. Cöster hade också belånat gården, lånat av kyrkan och av en dansk adelsman. Det var dessutom svårt att få avsättning för fajansgodset, då det importerade engelska flintgodset blev allt populärare.

År 1774 upphörde tillverkningen och Pålsjö såldes då M.A. Cöster blivit borgmästare i Växjö. Skulden till manufakturfonden tvingade Cöster att starta en ny porslinsfabrik i Växjö, men fabriken bar sig inte. Det lån han tog 1779 med möbler och husgeråd som pant kunde inte återbetalas så panten fick säljas. Samma år lades Växjöfabriken ner. År 1783 såldes fastigheten med alla inventarier, men en skuld på nära 2 000 riksdaler kvarstod och Carl Michael Cöster fick sitta i byhäktet. Efter tiden i byhäktet återinträdde Cöster sitt ämbete som borgmästare men avled ganska snart, 1786.

Fajans är poröst lergods överdraget med tennglasyr (Wikipedia).

Högsäsong för rengöring av offentlig konst

Helsingborgs stad har många offentliga konstverk som kan ses på gator och torg men det finns också konst på skolor, äldreboenden och liknande verksamheter som inte är öppna för allmänheten. För att vår konst inte skall förstöras eller se försummad ut arbetar en av Kulturmagasinets konservatorer löpande med att vårda verken.

Konservatorn håller ordning på alla konstverk och deras tillstånd genom att arbeta efter en prioriterad lista, dessutom dokumenteras allt arbete med text och bilder. Under sommaren är det högsäsong för vård av utomhuskonsten; då packar konservatorn bilen med utrustning och åker runt till de olika verken. I sommar har det varit fokus på verk gjorda av brons. Dessa blir ofta fläckade av fågelbajs, smuts och avlagringar när de står utomhus. Inledningsvis tvättas verken noggrant, därefter tas envis smuts bort med bambupinnar eller tops med lösningsmedel. Man kan inte använda för hårda eller vassa verktyg, då riskerar man skada patineringen, det vill säga den brun- eller grönaktiga yta som verket fått genom kemikalier efter gjutning. På grund av tidens tand skiftar ytan i olika nyanser, dessa skiftningar är en del av verkets naturliga åldrande och är inte något man tar bort. Finns det färgförändringar som stör utseendet kan man retuschera dessa med en blandning av pigment och vax. Avslutningsvis behandlas bronsen med vax som skyddar ytan och ger en djupare lyster. Arbetet med vaxning kräver torrt och gärna varmt väder, därför bjöd både juni och augusti i år på perfekta förutsättningar.

Konstverk:
1. Parapeten, Gångspelet, Risto Karvinen, 1994
2. Bruksgatan, Modell av gamla stadsteatern, Thomas Nordbäck, 2013
3. Rausings torg på Råå, Byst av Ruben Rausing, Thure Törn, 1988
4. Hamnplan på Råå, Gosse med båt, Artur Johansson, 1959
5. Stattena vårdboende, När du går förbi, Linnea Jörpeland, 2005

Före

Efter

Före

Efter

Före

Efter

Före

Efter

Före

Efter

Följ med ner i magasinen

I våras kunde du som var nyfiken följa med ner i magasinen, via Rampljus, för att få se mer av donationen som vi fick av Zoégas tidigare i år. Rampljus är en serie som Helsingborgs stads kulturförvaltning producerade för att alla skulle få tillgång till kulturen, runt om i Nordvästra Skåne, när pandemin var som mest utbredd. Allt för att man skulle kunna ta del av spännande inslag hemifrån soffan. Missade du det? Kika på avsnitt två och träffa vår kollega My som berättar mer cirka 22 minuter in i avsnittet.