Garvare Fogelberg

Garvare Fogelberg

I Kulturmagasinets arkiv finns Bernhard Paulssons vaxduksböcker bevarade. Efter ett långt yrkesliv som skräddarmästare drog han sig tillbaka och ägnades sig åt att skriva ner minnen och berättelser från gamla Helsingborg.

Tillsammans med en mängd arkeologiska och etnografiska föremål lämnades sedan skrivböckerna till Helsingborgs museum. Nedan följer den humoristiska berättelsen om garvare Fogelberg. Någon gång kan det löna sig att inte vara så bra på det där med siffror…

Garvare J.A. Fogelberg var nog inte precis något ljushuvud, men han var en hedersman av gamla stammen med sunda principer, däribland den att alltid betala kontant och inte köpa mer än han hade pengar till. Denna princip skulle helt visst ha satt honom på det hala en gång om inte hans okunnighet gestaltat det annorlunda och istället gjorde honom till en rik man.

J.A Fogelberg fick en gång besök av en representant för en amerikansk läderfirma, men gubben ville inte köpa några hudar, ty han hade inga pengar disponibla: ”Jag kan ju skriva när jag vill ha”, förklarade han. Att erbjuda honom kredit var ju inte lönt, ty på det örat hörde gubben inte utan provryttaren fick avlägsna sig utan att ha fått göra någon affär.

Om någon tid hade Fogelberg ett kapital samlat och han räknade ut att han för detta skulle kunna köpa 610 hudar och han skrev därför till firman efter detta parti. Då brevet anlände till firman väckte det formlig uppståndelse och efter något funderande fann man sig föranlåten att i härvarande bankkontor förfråga sig om Fogelberg var solid för den summan ordern gällde. I banken blev man också förvånad över summan, men Fogelberg var ju välkänd och svaret blev därför att ”Vad Fogelberg köper är han också man att betala.”

Nu blev det ny uppståndelse, ty firman ägde inte på långt när det parti hudar ordern gällde, utan det blev att köpa från andra firmor och det höll på att bli fullständig panik på lädermarknaden. På grund av firmans stora inköp steg priset på hudar dagligen och slutligen insåg firman att den inte skulle kunna fullgöra Fogelbergs order utan stor förlust. Men amerikanarna är ju kända för sin ”smartness” och firman telegraferade därför till Fogelberg om han ville avstå från hudarna mot en ren vinst av 4 kronor per hud.

Fogelberg tog sig en funderare och räknade, ”Sexhundratio hudar och fyra kronor stycket, det gör mig tvåtusen fyrahundrafyrtio kronor, det var inte så dumt, det tar vi. Jag kan ju köpa hudar en annan gång”, och han accepterade.

I sinom tid fick Fogelberg bud från banken om han ville komma ner och hämta pengar från Amerika. Nedkommen i banken började direktören resonera med Fogelberg om den stora penningsumman och nämnde tusentals kronor. ”Nej, jag skall ha 2 440 kronor”, sade Fogelberg. ”Det var 610 hudar och fyra kronor stycket, det blir 2 440 kronor”.

Nu började direktören, som väl kände Fogelberg ana sammanhanget och frågade därför hur han skrivit det där 610. ”Hur jag skrev”, sa Fogelberg och fattade en penna, ”jag skrev sexhundratio så här 60010.” ”Ja, men det blir ju sextiotusen och tio”, invände direktören. ”Det blir det väl så f-n heller”, förklarade Fogelberg. Men så var det och så blev det. Fogelberg fick 240 040 kronor.

Berättelsen nedtecknad av Bernhard Paulsson 1920.

Barkhåv använd vi Fogelbergs garveri. Man utvann garveriämnet ur bark och håven användes när man bytte gammal bark mot ny.

Bild längst upp på sidan:

Garvare Johan Anders Fogelberg, verksamheten låg på Långvinkelsgatan vid korsningen Bergaliden/Övre Långvinkelsgatan och Sankt Pedersgatan, vanligen benämnt Fogelbergs hörna.

Fotograf: AB Helsingborgs –Bild 1969

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *