Hemma hos moster Anna

Hemma hos moster Anna

När Lena Cronström skänkte föremål från sin fars moster, Anna Forsberg, följde även en fin berättelse med. Anna var gift med Hjalmar Forsberg som var överlärare på Slottsvångsskolan och kommunfullmäktiges ordförande ett antal år. Genom Lenas berättelse får vi följa med på en rundtur i familjen Forsbergs trivsamma hem på Skogstorpsgatan 2.

När jag träffade Moster Anna första gången gjorde hon ett outplånligt intryck, lång, smal, stram, fåordig och helt klädd i svart. Ingen som man direkt skojade med. Hon var dock alltid vänlig och mån om oss barn.

Moster Anna och hennes dotter Brita bodde tillsammans hela livet i villan på Skogstorpsgatan 2 i Helsingborg. Jag tyckte trädgården var jättestor och rymde allt ett barn kunde önska sig. Först satt min syster och jag fint i våra nystrukna sommarklänningar  alltid likadana) vid kaffebordet strax intill bågen med klätterrosor  Flera timmar tillbringade jag sedan med att vattna rabatterna och trädgårdslanden med rädisor, morötter och jordgubbar med den jättestora tunga gröna vattenkannan, alltmedan de vuxna samtalade om ditt och datt. För mig var det precis som att stiga in i sagoboken hos Tant Grön, den där bilden ni minns, med den gröna gungbrädan, där man kunde sitta i skuggan och sprita ärtor och vattenkannan, som tanten just lämnat för en liten stund, stod på marken intill. Anna berättade en gång för mig att hon brukade sitta på gungbrädan när hon var i åtta-tio-års åldern i sitt föräldrahem i Hjo och hjälpa sin mamma att vispa sockerkaka. Det var därför hon var en sådan fena på att vispa stora, pösiga sockerkakor förhand i hela sitt liv, påstod hon.

I 20-tals villan fanns en entré med trevliga väggfasta träbänkar med vävda dynor i glada färger och en öppen spis, där en brasa brann välkomnande kulna dagar Sommardagar stod en bukett trädgårdsblommor i en kopparkruka i spisen. Speciellt fint tyckte jag alltid det var med rosa bondpioner. En gästtoa inrättades också i hallen så småningom.

Strax till vänster gick en bred, mattklädd trappa upp till övervåningen. Vi fortsätter nu in på nedervåningen. Två stora sällskapsrum i fil, varav det ena var mera vardagsrum med matbord och en  gul canapé, där Brita alltid vilade middag, sedan hon blivit pensionär. Här stod också det runda bord med två stolar (av sk. ”Gripsholmmodell”), där jag och Anna oftast satt och drack te ur tunna ”läppagoa” koppar. Hos Anna fanns ingen TV, bara te, sympati och ”ångradio” (som hon själv kallad radion).

Det andra stora rummet vätte mot gatan och här togs man emot när det var bjudningar och kalas. Samvaro bjöds kring det runda pelarbordet med tillhörande 1800-talssoffa och två stolar. Dessutom fanns i rummet en byrå med spegel och en hel del andra vackra möbler. Ibland dukade Anna till mig och henne här inne och då satt hon alltid själv i soffan och virkade spetsar, medan vi samtalade efter tedrickning med tilltugg av hemgjorda sockerskorpor.

Genom serveringsrummet med vita  porslinsskåp upp till tak och en skänk att sätta brickor på kom man in i det rymliga köket som hade spiskammare, där Anna förvarade alla sina syltburkar, inläggningar och saftflaskor, som producerades varje höst och varade  hela säsongen till nästa års skörd. Allt togs tillvara. Dottern Brita fick handla hem varor. Skötte hushållet gjorde Anna själv till 98 års ålder liksom att sköta trädgården och skotta snö på trottoarerna runt hörntomten som lagstadgat var, tillhörde Mosters arbete.

På gamla dagar var det flera som ville förmå Anna att flytta till ett bekvämare boende, men då svarade hon alltid: ”Har jag klarat hushållet på en krona om dagen 1941 när Hjalmar dog skall jag nog klara av att behålla huset under min livstid!” Dessutom berättade Anna att på 40-talet kom det ofta små fattiga, illa klädda barn med en papperspåse på frukostrasten och tiggde ”smulor”. De gick i den närbelägna Magnus Stenbocksskolan och hade ingen matsäck med sig hemifrån. Även att ge bröd till dessa barn klarade Moster Anna av.

Vi tar den breda trappan upp. Halvvägs, i svängen ett stort fönster med många krukväxter, och väl uppe en möblerbar hall med massor av bokhyllor, två vita trädörrar till rum in till vänster och ett gammaldags badrum, med fristående badkar på tassar, till höger precis ovanför trappan. Längst fram i andra ändan längs hela gaveln ett stort ljust rum med balkong som var Britas. De två rummen till vänster var arbetsrum resp. Annas sovrum.

I hallen fullt av inbyggda bokhyllor utmed alla väggar och fler hyllor fristående mitt på golvet med ryggarna mot varandra vittnade om att här hade det bott en bibliofil. Hjalmar Forsberg älskade böcker och det påstods att han alltid tog en tur runt bokhandeln Killbergs på Stortorget på hemvägen från skolan varje dag, köpte med sig eller ställde undan en bok. Han läste dem alla och de stod i dubbla rader i hyllorna, många förstaupplagor förstås. Här fanns också en stor fåtölj, som kunde omsluta hela ens person och en läslampa. Vilket hus! På tredje våningen under tak fanns vindsutrymmen och under hela huset en källare med bl.a. tvättstuga och förråd, som man nådde från kök och köksfarstu med ingång på ena gaveln av huset.

Anna och Hjalmar fick fyra döttrar varav jag endast lärt känna två, då de andra dog späda. Äldst och ogift var Brita som bodde med sin mor i villan så länge jag kan minnas. Hon hade utbildat sig på Universitetet i Lund och arbetade på socialen i Helsingborg. Anna dog på Helsingborgs lasarett i maj 1984, 99 år gammal, efter ett långt, verksamt liv.

Helsingborg/Nyhamnsläge  2002-06-15
Lena Cronström

Headerbild:
Till vänster: familjen Forsbergs hem på Skogstorpsgatan 2. Mitten: Anna Forsberg med maken Hjalmar och till höger; Anna med dottern Brita i famnen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *